Hajar är fula djur som simmar omkring i haven och ser ut som dörrvakter. Signifikativt för hajar är deras överbett, gigantiska näsor, ryggfenor och muskulösa kroppar. Det finns drygt 500 arter av hajen och de har funnits ungefär lika länge som Nils Petter-Sundgren. Vi har en bild av hajarna som havets monster, mycket tack vare Steven Spielberg och hans film "Jaws" från 1975. Men är hajarna missförstådda? Är de lika farliga som de ser ut? Går hajar på anabola? Har jag nåt i ögat?
10 intressanta fakta du kanske inte visste om hajar:
1. Hajar kan inte flyga.
2. Steven Spielberg försökte tämja en vithaj för att kunna agera i hans succéfilm "Jaws" från 1975. Hajen var svår att jobba med och vägrade ta skådespelarlektioner, så Spielberg fick använda en robot och klipp från gamla naturdokumentärer istället.
3. Bondskurken "Jaws" är enda exemplaret av arten Richard Kiel.
4. Hajar attackerar bara människor som ser ut som sälar, så om du blir attackerad av en haj så ta det inte som en komplimang.
5. Hajar har komplex över sina stora näsor.
6. Största andelen av hajfenor som säljs går inte åt till läkemedel eller för att göra hajfenssoppa, utan till lustiga huvudbonader i Asien.
7. Hammarhajen har svårt att få jobb inom byggbranschen.
8. De flesta hajar gillar soul & r'n'b från 60-och 70-talet.
9. Hajarna härstammar från Megalodonen, som var lika stor som gästrikland.
10. Hajarna kommunicerar med hjälp av vibrationer och minspel. Detta leder ofta till missförstånd eftersom de flesta djuren i havet kommunicerar på exakt samma sätt.
Mannen på bilden ovan är Kermit Townsend från Birmingham. Innan han blev english breakfast för hajen så var han ordförande för brittiska hajföreningen ASS. Han jobbade aktivt för att hajarna skulle få vara ifred. Han var ledare för fritagningsförsöket av tjurhajen Tommy på Sea World i San Diego 2004. De lyckades få Tommy ombord på ett släp som var påkopplad på Kermits bil, men släpet lossnade i en brant uppförsbacke. Tommy dog dessvärre i den fatala kraschen som följde, men det var ett hedersvärt försök. Kermit hade simmat med tusentals hajar av olika arter och bara blivit attackerad femton gånger.
Innan denna bilden togs så tog Kermit en uppfriskande liten simtur i indiska oceanen. Hajen hade en sändare uppkörd i sitt rektum, så den hade upptäckts på en radar en halvtimme innan attacken. Kermit blev varnad av sina kollegor men uppmanade till lugn. "Om han biter mig så är det bara för att hajen är nyfiken. "- De biter inte människor för att de tror att vi är en burrito som flyter omkring i vattnet utan för att kolla vad vi är för nåt." var hans sista ord.
Den australiensiska surfaren Bodil Howard är inne på samma spår som Kermit. Han blev angripen av en skiftnyckelhaj under surfing-VM i Sydney 2010. Han förlorade en vän, ett ben, och sin iphone 4 i samma veva. "- Det jävliga är att jag precis hade köpt den där telefonen och jag hade ingen försäkring eller dylikt då jag köpte den på Notepad (australiensiska blocket. /red). Det sög verkligen. Vi tjänar inget vidare på att surfa så jag hade sparat länge för att köpa den där jäveln"
Eftersom att antalet hajattacker per år är väldigt få så var det ju själva fan att Bodil skulle bli attackerad igen i surf-VM på Bali 2013 också. "- Det var höjden av otur. Jag hade precis gjort en handstand, följt av en bakåtvolt och en moonwalk på min bräda. Det var en fantastisk våg och jag var på väg mot mitt bästa åk någonsin. Vad händer då? Jo då kommer en getinghaj upp från ingenstans och biter av mig ena benet. Jag förlorade ett ben, min oakley-kepa, ett ciggpaket och min nya iphone 5. Nu är jag tillbaks på ruta ett igen. Hur ska jag nu kunna ta roliga selfies och sånt nu då? Känns som jag köper mobiltelefoner oftare än jag byter kallingar haha."
När jag frågar honom om hans åsikter om hajar så blir han allvarlig för ett ögonblick. "- Det är viktigt för mig att påpeka att jag förlåter hajarna. De är rovdjur. Jag kan inte gå omkring och vara förbannad på dem för vad de gjorde. De var bara nyfikna och ville kolla vad jag var för nåt. Det enda jag kan vara lite irriterad på är att jag inte fick tillbaks telefonerna. Det var oschysst. Men jag kommer fortsätta tävla ändå. Vi står inte på hajarnas menysedel. Det är fler människor som dör av att få läskautomater över sig varje år. Tänk på hur många hajar vi dödar istället? De borde vara mer förbannade tycker man. Livet är inte så tokigt ändå. Jag lever, jag har en fru som jag nästan älskar och jag har ett coolt robotben. Mina kompisar retar mig och säger att de gillade min insats i Forrest Gump haha". Bodil omkom i år den 7 juli 2014 då han var på väg in på The Phone House för att köpa en iPhone 5S. Han blev påkörd.
Hajar är alltså inte speciellt farliga. Du har en större chans att dö av solsting på stranden än att bli hajmat. Så om du råkar se en haj i närheten av stranden när du är på charterresa med dina polare i Grekland så behöver ni inte bli rädda. Biter de av en arm eller eller ben så betyder det bara att de är nyfikna. Akta dig däremot för navelhajen som mer än gärna tar en tugga av din penis. De är världens minsta haj också på drygt 10 cm så jag rekommenderar dig att undvika nakenbad.
Ingen kan väl ha missat att OS just nu äger rum? I en skitstad som heter Sotji. Hade jag frågat mina läsare vad Sotji är för nåt, innan de fick äran att hålla i OS så hade nog de flesta gissat att det var ett 3-stjärnigt vandrarhem i Ukraina mellan Dnepropetrovsk och Donetsk, där frukost ingår och ägaren heter Slovan.
Idag väljer jag att fokusera på våra älskade svenskar som är där och kämpar just nu. OS har börjat helt otroligt för våra landsmän. Två förluster hittills. Två silvermedaljer som Kalla och Hellner stolt bär runt sina halsar. Sen är det nån snowboardåkare som heter Sven som gjorde några mctwists och en tailgrab i en halfpipe eller nåt sånt.
Jag träffar på Kalla där hon precis ramlat på målsnöret. Det är svårt att höra vad hon säger med allt ståhej runtomkring. Svenskar som skrålar och skriker och hyllar Kalla, som sig bör. En berusad svensk supporter visar upp sina röv där han skrivit Tjarlotte på ena skinkan och Kalla på den andra. Kalla försöker sätta ord på sina känslor.
- Det är det här jag har gått och väntat på hela året! Jag har tränat 4 timmar varje dag och Sotji har varit det första och sista jag haft i tankarna när jag vaknat och när jag har gått och lagt mig. Hela mitt liv har cirkulerat kring det här. Detta var helt klart vänt väntan! Jag kände när jag låg bakom Marit Björgen att jag kunde ha kört om henne, för jag hade oerhört mycket krafter kvar, medans hon såg trött ut. Men jag lät bli och gled mest fram istället. Jag ville inte att hon skulle bli ledsen. Jag är hellre en god förlorare än en god vinnare.
- Här är en bild på mig där jag visar upp min silvermedalj. Jag fick en gul mössa av min pojkvän efter att jag gått i mål. Visste inte ens att H&M fanns i Ryssland haha.
Jag kisar och lägger huvudet på sne för att se ut som en professionell journalist.
- Stort grattis till silvret Challan. Får jag Kalla dig det? Fick du Kalla fötter mot slutet eller vad hände? Kalla det vad du vill, du stod för en bragd som gav mig ett praktstånd. Jag kommer från Akalla. Vad händer härnäst?
- Tack så in i helvete! Du hette Jan-Åke? Då kallar jag dig...eh...Bajs-Åke. Nu ska jag bara njuta av det här och fira med lite mousserat vin och en risi frutti. Detta ska få sjunka in ett par dagar, sen är det tillbaks till vardagsrutinerna igen. Jag ska vara med i en tävling i Duved 30 februari och då ska jag göra mitt bästa för att vinna silver där också.
Vi får inte glömma våran andra förlorare, Hellner.
Jag möter en Hellner i extas. Jag bad om att få två bilder på honom för att fånga detta ögonblick. På första bilden sa jag till honom att låtsas att han är James Bond som jagar en skurk på taket på ett höghus i New York. Skurken springer med en resväska fylld med en miljon dollar på väg mot en helikopter. Han hinner fram till helikoptern och den börjar åka iväg, men James Bond springer efter och kastar sig ut från taket och greppar tag i helikoptern. Ett riktigt häftigt stunt med andra ord. På andra bilden bad jag honom att visa hur han skulle se ut om han bara hade ett öga. Hellner är en kille som alltid ställer upp!
- Grattis till förlusten Mackan, hur känns det?
- TACK JAN-ÅKE!!!! JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD!!!!!! JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN!!!
- Du ska komma till mixade zonen och göra intervjuer!!!! inflikar hans tränare med en barsk ton.
- När du var först i spåret och Dario Cologna började närma sig, hur gick tankarna då?
- JAG TÄNKTE BARA, ÄH FUCK IT, HAN FÅR ÅKA OM. JAG MÅDDE LITE DÅLIGT OCH JAG VILLE INTE ATT RISKERA ATT SPY I SPÅRET. DET ÄR BARA ATT GRATULERA DARIO. DET ÄR EN FIN KILLE MED GLIMTEN I ÖRAT. NU SKA JAG SJUNGA SEVEN NATION ARMY MED MINA FANS!!!!!!
- Tackar. Nu ska jag låta dig fira! Stort grattis återigen.
Jag tar för givet att dessa bragder kommer att firas i kungsträdgården när de kommer hem. Där ska få hyllas av svenska folket för sina bragder. Det är inte mer än rätt.
Hoppas det fortsätter på den inslagna vägen. Att vi tar fler silver och bronsmedaljer nu.
Det är viktigt att de inte sätter ribban för högt. Semiribba är våran melodi.
En läsvärd artikel som jag rekommenderar ALLA att läsa. Jag har lagt den som startsida så jag lär läsa igenom den minst 500 gånger till.
Ännu ett silver är bärgat. Det svenska silver och bronsmedaljskåpet börjar bli fullt nu. Vart ska vi göra av alla förlustmedaljer? Vi är ett ödmjukt folk så det är viktigt att vi inte hävdar oss. Förlusten i VM -94 rankar jag dock som våran största förlust hittills. Man kan inte göra annat än att älska Brolin och Ravelli och gänget. Jag brukade stöta på Henke Larsson titt som tätt på tunnelbanan och vi brukade ofta prata om VM -94. Han har sagt att han försökte pricka stolpen och ribban, men tyvärr råkade göra några mål istället, men det räckte ju i alla fall till ett vackert brons. Hur hade historien sett ut om vi vunnit guld? Vårat anseende som ett ödmjukt folk hade förmodligen varit borta med vinden. Bulgarien hade kanske uppfattat oss som elaka och rasistiska t.ex. Min relation till Henke är för övrigt frostig nu för tiden. Jag frågade honom en gång om han kör med kakao eller mjölk i sina cocosbollar och då fick han för sig att jag var rasist.
Poängen är att istället för att få hela kakan och äta den med, varför inte nöja sig med kaksmulorna? Varför njuta av segerns sötma när man istället kan förlora och skämma ut sig själv? Så länge vi vinner våra förlustmedaljer så kommer jag fortfarande att älska sport.
Jag avslutar denna artikel med en bild på en glad svensk supporter i Sotji. När jag frågade honom om vad han tycker är bäst hittills med OS så tog han fram en pistol och började skjuta vilt omkring sig. Tack och lov kom ingen till skada, förutom tre personer som omkom omedelbart. Jag kommer inte kommer att namnge dem. Tomas, Ruslan och Eddie.
Känner ni igen ansiktet på bilden? Ni har förmodligen sett honom minst en gång förut, men inte lagt honom på minnet. Det är ingen som klandrar er, av förståeliga skäl.
Wilkes Birdshere är en av världens mest välbetalda och anlitade statister. Det är inte många skådespelare som kan stoltsera med en meritförteckning i Wilkes klass. Vad sägs om roller i filmer som t.ex:
Braveheart (1995)
Eller
Independence Day (1996)
Eller
Lord of The Rings: The Fellowship of The Ring (2001)
Wilkes har i skrivande stund medverkat i 203 långfilmer, 76 dokumentärer och även producerat reklamfilmer för synoptik. När jag träffar Wilkes så har han precis avslutat en session av rundpingis med ljudteknikerna från Avatar.
Om man bortser från att han råkade svälja en pingisboll och måste uppsöka läkare senare så ser han ut att må utmärkt. Framtiden ser ljus ut för honom då han börjar få det erkännande och respekt han förtjänar. Hans största roll hittills är som stuntman till Keanu Reeves skugga i The Matrix.
"Det var en svår roll, minns jag. Jag var inte ens förstahandsvalet. Det var en kille som hette...Ronny...förjävla trevlig måste jag säga att han var. Han fick dock sparken för att han inte kunde fokusera sig, han började göra skuggfigurer istället, kaniner, fåglar, allt man kan tänka sig. Jag hade aldrig varit stuntman tidigare och tvivlade starkt på mina atletiska förmågor. Men efter 8 veckors intensiv träning med en personlig tränare så kom jag i form. Det var en underbar upplevelse."
Wilkes är 62 år gammal men visar inga tecken på att han håller på att trappa ner. "Snarare tvärtom" skrattar han, sedan ramlar han av stolen och får ett slaganfall. Två dagar senare träffar jag honom igen utanför Metropolis sjukhuset i Miami, då har han precis spelat rundpingis med avdelning för reumatiker. "jag vann" skrattar Wilkes, sedan ler han. Wilkes har ett tiotal projekt inplanerade, men är förtegen av sig. "Min karriär är som en julkalender, nästa lucka blir en överraskning. Varför avslöja något?". Efter intervjun läser jag på imdb.com om hans kommande projekt. Noterar bl.a att han kommer att medverkar som "anonymt lik 98" i en krigsfilm och som "man i pariserhjul" i Quentin Tarantinos kommande film.
Wilkes karriär tog fart 1978 då han medverkade i några tv-filmer i sitt hemland Slovakien. Det var hans fd bildlärare Francis, som även extraknäckte som regissör, som upptäckte hans skådespelartalanger. Jag ringer till Slovakien och pratar med Francis som delar med sig av lustiga anekdoter om Wilkes upptåg i skolan och han berättar även om hur han upptäckte Wilkes oanade talanger. "Jag såg potential i honom. Han höll sig jämt i bakgrunden, sa aldrig ett ord. Han lät folk köra över honom. Han hade allt som krävdes för att bli en fantastisk statist med andra ord. Jag minns också att han var en jävel med kvinnorna. Han kunde få vem han ville"
En gammal bild från Wilkes när han gick i lågstadiet. Här charmar han kvinnorna på skoldansen.
Wilkes Birdhshere, lägg det namnet på minnet. Ni kommer att se mycket av honom i framtiden.
Edit: Wilkes dog två dagar efter att den här artikeln var publicerad.
I morse kl 10.00 gick jag på ett möte på AMS (Som står för Alltid Massa Skit). Jag kom dit ungefär 10 min tidigare och då hade dom inte öppnat för dagen än. Till min förvåning ser jag ungefär 10-15 pers som står utanför och köar för att komma in. Det var nog bland det mest deprimerande jag sett. Man kan tro att det är en biopremiär för en ny Sagan Om Ringen-film och det här är fanatikerna som köar och tältar utanför för att få en garanterad plats. Men det här var alltså utanför AMS.
Var nyss på bio med Chrill och Wille. Vi såg "Sommaren Med Göran" (orkade inte korrigera min rubrik). Ni vet den där filmen om Göran och sommaren? Jag är inget större fan av svensk film annars, tycker att våran filmindustri är lika intressant som väderleksrapporten på Uutiset ungefär, men den här filmen var skitbra! Rekommenderas starkt. Ska ni se någon svensk film i år, se "Sommaren Med Göran". "Beck 19: Mannen Med Ögonbrynen" eller vad fan dom brukar heta kan ni skippa.
Kul med bio iaf, inte ofta man där, men det är alltid en speciell upplevelse. Så jävla synd bara att man är tvungen att köpa läsk och popcorn till. Går inte bara att sitta där som ett fån och le, man måste äta nåt under tiden, hålla nåt i handen. Det är likadant när jag är hemma också. Jag kan inte bara hälla upp ett glas vatten och se på en film rakt uppochned. Jag måste springa några varv till kylskåpet/skafferiet också, annars funkar det inte. Det som var jobbigt nu var att jag smällt i mig en burgare på Tages innan och var så proppmätt att jag önskar att jag hade en rullstol hemma så någon kunde rulla ut mig ur lägenheten. Kändes nästan som hemläxa att äta popcornen. Ville bara att det skulle ta slut nångång.
Det var två 8-9 åringar framför oss i salen också som satt och skicka sms under hela filmens gång. Kanske inte var den huvudsakliga målgruppen som Peter Magnusson & co riktade sig emot, men de trodde väl att filmen var Pixars nya animerade film och att Göran var ett talande sjölejon dubbad av Peter Harrysson eller nåt. Där trodde de fel.
Jag avslutar med betygsättning. Den får 4 av 5 sälar av mig.
FYFAN vad jag svettas just nu. Helt sjukt, men jag gör inget ansträngande i huvudtaget. Låg i soffan och glodde på film men svettades så mycket att jag var tvungen att pausa filmen och ta en dusch. Nu sitter jag i kallingar och svettas igen. Elementen är avslagna, fönstrena är öppna och jag dricker enbart kallt. Satt ihopkurad framför kylskåpet med dörren öppen för att få lite kyla, men det hjälpte inte ett dugg. Den enda nyttan det gjorde mig var att jag upptäckte till min förvånad att jag hade köttbullar kvar. (Mental note: Köp makaroner imorrn så är middan kirrad).
För att återgå till det trevliga ämnet. Men vad är grejen med det här nu då? Känns som jag har cyklat Tour De France i dykaroverall. Jag tror jag ska prova att googla det istället. "Svettas som fan + varför? + jobbigt". Det hjälpte inte.
Så! Nu har jag jobbat klart för veckan och ska börja peppa inför kvällen. Tittar ut genom fönstret mot taket som ser ut som lövstabadet och tänker a) undrar om Bert Sjödin äger aktier på det där taket och b) den där bilden sammanfattar hela sommaren. Regn och plask. Ska hem en liten sväng nu och köra en Clark Kent, dvs byta kläder, undvika kryptonit och ta en dusch. Sen blir det middag hos Desiree och sist men inte störst eller minst blir det fest hos Tommy. Kommer att sita fint med lite virre sen! Som man brukar säga: alkohol löser inga problem men det gör inte hästpolo heller.
Vad är grejen med att spärra roliga sidor som t.ex Facebook på jobbet? Vi är vuxna människor som jobbar här och kan ta eget ansvar. Om man får förena nytta med nöje så gör man garanterat ett bättre jobb. Om det betyder att man gör ett sämre jobb så är det som sagt upp till en själv att göra nåt åt det.
Hade en väldigt utvecklingsstörd dröm igår. Jag drömde att mat och kläder hade bytt plats med varann. Jag ska förklara hur jag menar. Kläder serverades på restaurangliknande ställen där man fick beställa dem vid kassan. jJg beställde en jeansmeny och kassörskan frågade om jag ville ta på dem där eller ta med. Jag ville ta på dem där och så ville jag ha plusmeny vilket innefattade ett skärp och två extraknappar.
I det som skulle föreställa "klädbutikerna" så fanns maten utspridd på hyllor och hängde i galgar, ja som kläderna brukar göra. Och det var fortfarande indelat likadant, mat för barn, vuxna, killar, tjejer. Jag var på McDomus en sväng med syrran och hon tittade på en hylla med hamburgare och så frågade hon först en expedit om hamburgaren som hon hade spanat in fanns i en mindre storlek. Sen när expediten hade hämtat den så frågade hon om det var lugnt om hon tog med burgaren in i en hytt för att provsmaka. Bisarr dröm alltså, rulltrapporna därinne var gjorda av maräng också.
Mötte Carro när jag var på väg till jobbet idag, hon föreslog att jag skulle blogga om något ovanligt vi såg på stan. En häst i koppel. Inte varje dag man ser det.
Och appropå hästar. Jag slökollade på tv igår och fastnade för v76-sändningen från solvalla som gick på tv4. Programledarnas buskishumor var det värsta jag har sett. Men ännu värre är ryttarnas fantasi. De döper hästar till typ "Magnus From Hell" eller "Cool Radio Blue Circle Moon". Jag vågar inte föreställa mig hur det ser ut när ryttarna bli föräldrar och ska döpa sina ungar.
På uppropet, första dagen i skolan. "Jimmy Bengtsson?" "Ja!" *räcker upp handen*..."Travelling Baby Go Bananas"..."Ja..."*räcker blygsamt upp armen".
Jag ber om ursäkt för denna tsunami av uppdateringar. Jag måste bli mer konsekvent, det går inte att ligga i bloggdvala med iPoden på shuffle i flera veckor för att sedan börja posta inlägg som en besatt dåre.
Jag har ett litet projekt som jag kallar "Tid är överskattat" och det går ut på att jag har börjat att täcka över alla potentiella källor som kan visa vad klockan är, för klockan bestämmer vad man kan och inte kan göra. Det är bra nu när man är ledig för då kan man vara uppe längre. Om jag inte vet hur mycket klockan är så reagerar inte kroppen på samma sätt. Ser jag däremot att den är 3-4 på natten så sänder det ut signaler till kroppen att "nu får du fan ta och bli lite sömnig nångång!". Självklart lyssnar kroppen på det som en naiv skolflicka och man blir sömnig.
Jag försöker att hinna med så mycket som möjligt när jag är ledig och det här är ett bra sätt att kunna slappna av på. Att man inte behöver bry sig och känna stress att hinna med saker inom en viss tidsram. Jag har lite svårt att förstå dem som jobbar under veckodagarna och använder helgerna till att vila upp sig. Då bör man passa på att roa sig istället, vila gör man när man kommer hem från jobbet. Man vill väl inte att livet ska cirkulera kring jobbet?
P.S. RFSU's lilla ruta om könsvårtor som ibland syns här nedanför. I ain't got nothing to with it!
Funderade lite på det där med översättningar i film. Det finns några riktiga lågvattenmärken därute, som t.ex "Jay And Silent Bob Strikes Back" som blev "Stjärnor Utan Hjärnor" eller "Swingers" som fick den genanta titeln "Du, Var Är Brudarna?". Men det värsta måste nästan vara när de tar en engelsk titel och ger den en annan engelsk titel när filmen lanseras i Sverige. Ett ex. är "Joyride" som blev "Roadkill". eller "Miss Congeniality" som blev "Miss Secret Agent".
Man ska inte underskatta våra språkkunskaper då vi råkar vara en av de främsta länderna i världen på engelska om man bortser från de engelsktalande länderna.
Varför?
Det är också roligt med undertexter i filmer och serier, t.ex när översättaren är vulgär och översätter "penis" till "kuk" i typ barnfilmer. En annan favorit är när JD i Scrubs referrerar till Billy Joels "Uptown Girl" och det står Tomas Ledins "Du Kan Lita på Mig" i undertexterna.
Paris Hilton. Miley Cyrus. Zac Efron. Brad Pitt (eller Brat som kunden sa).
Det är bara några av stjärnorna som kunderna har frågat efter idag. Hur kan man vara så naiv att man tror att människor som är så pass kända väljer att publicera sina nummer? På sin höjd kanske, bara kanske man kan få tag i numret till bollkallen i Brommapojkarnas U21-lag eller någon gammal Big Brother-deltagare.
