Silver är det renast guldet
Ingen kan väl ha missat att OS just nu äger rum? I en skitstad som heter Sotji. Hade jag frågat mina läsare vad Sotji är för nåt, innan de fick äran att hålla i OS så hade nog de flesta gissat att det var ett 3-stjärnigt vandrarhem i Ukraina mellan Dnepropetrovsk och Donetsk, där frukost ingår och ägaren heter Slovan.
Idag väljer jag att fokusera på våra älskade svenskar som är där och kämpar just nu. OS har börjat helt otroligt för våra landsmän. Två förluster hittills. Två silvermedaljer som Kalla och Hellner stolt bär runt sina halsar. Sen är det nån snowboardåkare som heter Sven som gjorde några mctwists och en tailgrab i en halfpipe eller nåt sånt.
Jag träffar på Kalla där hon precis ramlat på målsnöret. Det är svårt att höra vad hon säger med allt ståhej runtomkring. Svenskar som skrålar och skriker och hyllar Kalla, som sig bör. En berusad svensk supporter visar upp sina röv där han skrivit Tjarlotte på ena skinkan och Kalla på den andra. Kalla försöker sätta ord på sina känslor.
- Det är det här jag har gått och väntat på hela året! Jag har tränat 4 timmar varje dag och Sotji har varit det första och sista jag haft i tankarna när jag vaknat och när jag har gått och lagt mig. Hela mitt liv har cirkulerat kring det här. Detta var helt klart vänt väntan! Jag kände när jag låg bakom Marit Björgen att jag kunde ha kört om henne, för jag hade oerhört mycket krafter kvar, medans hon såg trött ut. Men jag lät bli och gled mest fram istället. Jag ville inte att hon skulle bli ledsen. Jag är hellre en god förlorare än en god vinnare.
- Här är en bild på mig där jag visar upp min silvermedalj. Jag fick en gul mössa av min pojkvän efter att jag gått i mål. Visste inte ens att H&M fanns i Ryssland haha.
Jag kisar och lägger huvudet på sne för att se ut som en professionell journalist.
- Stort grattis till silvret Challan. Får jag Kalla dig det? Fick du Kalla fötter mot slutet eller vad hände? Kalla det vad du vill, du stod för en bragd som gav mig ett praktstånd. Jag kommer från Akalla. Vad händer härnäst?
- Tack så in i helvete! Du hette Jan-Åke? Då kallar jag dig...eh...Bajs-Åke. Nu ska jag bara njuta av det här och fira med lite mousserat vin och en risi frutti. Detta ska få sjunka in ett par dagar, sen är det tillbaks till vardagsrutinerna igen. Jag ska vara med i en tävling i Duved 30 februari och då ska jag göra mitt bästa för att vinna silver där också.
Vi får inte glömma våran andra förlorare, Hellner.
Jag möter en Hellner i extas. Jag bad om att få två bilder på honom för att fånga detta ögonblick. På första bilden sa jag till honom att låtsas att han är James Bond som jagar en skurk på taket på ett höghus i New York. Skurken springer med en resväska fylld med en miljon dollar på väg mot en helikopter. Han hinner fram till helikoptern och den börjar åka iväg, men James Bond springer efter och kastar sig ut från taket och greppar tag i helikoptern. Ett riktigt häftigt stunt med andra ord. På andra bilden bad jag honom att visa hur han skulle se ut om han bara hade ett öga. Hellner är en kille som alltid ställer upp!
- Grattis till förlusten Mackan, hur känns det?
- TACK JAN-ÅKE!!!! JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD!!!!!! JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN!!!
- Du ska komma till mixade zonen och göra intervjuer!!!! inflikar hans tränare med en barsk ton.
- När du var först i spåret och Dario Cologna började närma sig, hur gick tankarna då?
- JAG TÄNKTE BARA, ÄH FUCK IT, HAN FÅR ÅKA OM. JAG MÅDDE LITE DÅLIGT OCH JAG VILLE INTE ATT RISKERA ATT SPY I SPÅRET. DET ÄR BARA ATT GRATULERA DARIO. DET ÄR EN FIN KILLE MED GLIMTEN I ÖRAT. NU SKA JAG SJUNGA SEVEN NATION ARMY MED MINA FANS!!!!!!
- Tackar. Nu ska jag låta dig fira! Stort grattis återigen.
Jag tar för givet att dessa bragder kommer att firas i kungsträdgården när de kommer hem. Där ska få hyllas av svenska folket för sina bragder. Det är inte mer än rätt.
Hoppas det fortsätter på den inslagna vägen. Att vi tar fler silver och bronsmedaljer nu.
Det är viktigt att de inte sätter ribban för högt. Semiribba är våran melodi.
En läsvärd artikel som jag rekommenderar ALLA att läsa. Jag har lagt den som startsida så jag lär läsa igenom den minst 500 gånger till.
Ännu ett silver är bärgat. Det svenska silver och bronsmedaljskåpet börjar bli fullt nu. Vart ska vi göra av alla förlustmedaljer? Vi är ett ödmjukt folk så det är viktigt att vi inte hävdar oss. Förlusten i VM -94 rankar jag dock som våran största förlust hittills. Man kan inte göra annat än att älska Brolin och Ravelli och gänget. Jag brukade stöta på Henke Larsson titt som tätt på tunnelbanan och vi brukade ofta prata om VM -94. Han har sagt att han försökte pricka stolpen och ribban, men tyvärr råkade göra några mål istället, men det räckte ju i alla fall till ett vackert brons. Hur hade historien sett ut om vi vunnit guld? Vårat anseende som ett ödmjukt folk hade förmodligen varit borta med vinden. Bulgarien hade kanske uppfattat oss som elaka och rasistiska t.ex. Min relation till Henke är för övrigt frostig nu för tiden. Jag frågade honom en gång om han kör med kakao eller mjölk i sina cocosbollar och då fick han för sig att jag var rasist.
Poängen är att istället för att få hela kakan och äta den med, varför inte nöja sig med kaksmulorna? Varför njuta av segerns sötma när man istället kan förlora och skämma ut sig själv? Så länge vi vinner våra förlustmedaljer så kommer jag fortfarande att älska sport.
Jag avslutar denna artikel med en bild på en glad svensk supporter i Sotji. När jag frågade honom om vad han tycker är bäst hittills med OS så tog han fram en pistol och började skjuta vilt omkring sig. Tack och lov kom ingen till skada, förutom tre personer som omkom omedelbart. Jag kommer inte kommer att namnge dem. Tomas, Ruslan och Eddie.
Bild & Text: Jan-Åke Zoolander Censuransvarig: Fredrik Thompson Ljud: Dexter Kvist
