Spotlight Kid

Nu är jag hemkommen från huvudstaden, en legendarisk upplevelse rikare. Har inte orkat blogga om resan tidigare, men efter en massa påtryckningar av bl.a Bagarn så är det dags nu. Glöm att jag skrev "en massa" och glöm att jag skrev "bl.a". Var på AC/DC med farsan och fem andra gubbar. Lite bortkommen var man ju i gänget, som en pusselbit med fel passform. När de hytta mot varann med armbågarna och skrattade gott till buskisskämt som inte ens skulle platsa i Åsa-Nisse eller diskuterade typ top 3 motoroljor eller sexigaste tändstiften - då visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Men det var jävligt roligt ändå, särskilt med tanke på att jag sällan umgås med farsan annars.

Vi åkte buss ner med en hel del andra människor som också skulle se AC/DC och bo på samma hotell som oss. Vi hade köpt en paketresa med konsertbiljetter, bussresa och hotell. Det var ett jävla drag på bussen. De spelade live dvds med bandet så det var allsång och öldrickning under hela färden. Onödig info 1# Vi hade hotell i kungens kurva, eller kungens kurvor som Robban trodde att det hette. Sen när har kungen haft kurvor egentligen? Pilatesövningarna kanske har haft sin inverkan, trots allt.

Vi hann knappt landa på hotellet innan vi skulle börja göra oss i ordning för att åka iväg till globen. Bussen gick så tidigt dit så vi tog en taxi istället. Väl på plats köpte vi t-shirts och försökte samla ihop gänget. Sedan satte vi oss på våra platser som var ganska långt åt helvete upp på läktaren och såg förbandet The Answer. Dom var riktigt bra! Onödig info #2 Påminde mig om Deep Purple litegranna. Och Zeppelin.

Vad jag tyckte om AC/DC-spelningen kan ni läsa om under bilden.

Efter spelningen så tog vi en limo, som stod och bara väntade ungefär ett diskuskast ifrån globen. Det var ett grymt sätt att fortsätta kvällen på. Inget man gör när man ska på statoil och köpa mjölk precis, men det var ett speciellt tillfälle. Hade aldrig åkt limo tidigare så det var en upplevelse att minnas! Vi skålade med skumpa och de spelade AC/DC i bilen också. Jag var stekare för en kväll. I 45 min satt Robban och raljerade om hur fint det skulle sitta med ett glas ramlösa för Uffe. Någon slags fetisch för kolsyrat vatten verkade han ha. Vi gick på en pub som hette Gröna Jägaren en sväng, men den gav utslag kod röd på sunkskalan. Så vi gick till en liten jazzpub istället och drack irish coffee. Det komiska var dock att vi kom på efter vi gått nästan ett kvarter att vi glömt Robban kvar på Gröna Jägaren. Han hade stått där och beställt in vischyvatten och märkte inte alls när vi gick. Komiskt.

Nu börjar orken tryta, så jag hänvisar er till att scrolla nedåt istället.




Bäst: Let There Be Rock, Hells Bells, Thunderstruck, You Shook Me All Night Long, Whole Lotta Rosie. En Angus Young i toppform. Den mannen personifierar rock n' roll, även om han får Frodo att framstå som en NBA-spelare.
Sämst: Publiken på läktaren. Visst, det är sittplatser, men det var inte Les Mirables eller Disney På Is på scenen utan AC jävla DC. Att sitta helt blixstilla en hel AC/DC konsert, det är vad jag kallar en bragd. Saknade några låtar också, som t.ex Jailbreak, Riff Raff, If You Want Blood och It's A Long Way To The Top. Menmen, man kan inte få allt!
Betyg: 4/5 (hade garanterat fått 5 om jag haft ståplats)