Spotlight Kid

Fyfan för att vara 70 år säger jag bara. Det är vad jag är idag, jag är tant P. Är sjuk och hostar oftare än jag blinkar och min fot har inte blivit bättre. En kort bakgrundshistoria om foten: Jag hade bråttom till något som jag inte kommer ihåg och då slog jag i foten ashårt i en vass kant så att jag tappade andan och formade de värsta svordomarna jag kunde komma på med läpparna. Jag sa dem aldrig högt för att det var barn närvarande. Foten svällde upp och gör ont som fan. Kanske har en spricka i den eller nåt.

Så nu går jag omkring och hostar och haltar, som en gammal kärring som skyndar sig till en mellandagsrea på apoteket. Idag när jag skulle skynda mig ner till bussen så började jag springa snabbare och snabbare och jag kände inte alls av någon smärta i foten. Jag log som en psykopat och kände mig som Forest Gump när han sprang så att skenorna lossnade. Ingen skenor lossnade för min del, utan det började helt plötsligt göra jävligt ont igen.

Om min fot har läkt och min förkylning går över så är det tänkt att vi ska åka till Åre vecka 7 och hälsa på Clemme - och göra skidbackarna osäkra. Ska bli intressant och se om jag fortfarande kan åka skidor. Sist jag åkte så dominerade jag i barnbacken. Då kunde jag åka under rockringarna i hoppen utan att ducka (!) - men det var på den tiden man sätt bänkad med en godispåse framför "Småstjärnorna" varje fredagskväll. Tiderna förändras. Det är upp till bevis för P.

(Ni får stå ut med att jag ibland kan prata om mig själv i tredje person som Tarzan)