Spotlight Kid

En tanke kring mottot "Lev varje dag som att det vore din sista". Då betyder det att man ska gå omkring och va livrädd varje dag, i och med att man vet att det är ens sista dag i livet och att man, på något sätt, kommer att dö?

Jag känner att den här bloggen håller på att utvecklas till twitter, men för en lat man i sina bästa dagar är det kanske bäst så?

En stygg tanke. Låt oss säga att man var en bankrånare. Och om man råkade råna fel slags bank...

Var bara tvungen att lägga upp det här. Gamla klassiker som ni säkert sett förut. Men det tåls att se om och om igen. Kan mycket väl vara det roligast någonsin i svensk tv. Svullo grisar vidare. Här har ni klippen:









R.I.P.

Man hittad död i glashus. 

Uttrycket kasta inte sten i glashus har skördat ännu ett offer. Denna gång berövades en ung man i 90-års åldern på sitt liv då han i ren frustration slungade iväg ett par stenar mot glasväggarna i ett gigantiskt växthus, som genast gav vika och kollapsade tillsammans med taket rakt på mannens hjässa. Synoptik är övertygade om att mannen dog omedelbart vid kollision.  

Mannens kropp hittades av trädgårdsmästaren morgonen efter olyckan. Läkare försökte att återuppliva mannen men det var förgäves då han inte hade andats på nästan ett halvt dygn.  

Mannen hade enligt uppgift, plockat upp ett par stenar för att kasta i ren frustration över att ha förlorat en diskussion med en vän om celldelning.   - Jag mötte honom strax utanför ica-butiken vid avenyn. Han bar på ett par stenar. Jag fick aldrig uppfattningen att han skulle använda dem i destruktivt syfte. Jag antog att han skulle gå och mata fåglarna vid gångbron eller något liknande, säger ett ögonvittne (ironiskt ordval med tanke på att mannen i fråga var blind).  

Att det här skulle röra sig om självmord har poliskonstapel Fritz svårt att tro. - Det har jag svårt att tro, menar poliskonstapel Fritz. Han menar också att det är den s.k. "växthuseffekten" som slår till igen. - Det är växthuseffekten som slår till igen, menar poliskonstapel Fritz.
- Jag trodde växthuseffekten hade med klimatet att göra?, replikerade jag anklagande. Går på offensiven som en snokande journalist som misslyckades med detektiv utbildningen.
- Inga kommentarer, menar poliskonstapel Fritz och börjar svettas som en gris. Eller jag menar, tack för mig.

Skrämmande tidningsartikel alltså. Jag var motsägsfull tidigare idag så jag är bara nöjd att jag fortfarande andas och mår bra. Jag kunde lika gärna ha slutat upp i ett växthus med en stor glasbit rakt genom nervsystemet. Fyfan säger jag bara. Ibland när jag har tråkigt så hittar jag på tidningsartiklar. Denna är dock helt sann.



Obs! Bilden på bilden är ett montage. Ingen streckgubbe kom till skada.

...med diskmedel egentligen? Var på affärn för att köpa nytt diskmedel idag och det tog 5 sekunder för mig att välja ut en. En medelålders man (läs: gubbjävel) stod där i ungefär 15 min och jämförde produkter. Är det så viktigt med "rätt" diskmedel? Det är ju inte som att välja ut vilken hund man vill ha eller nåt som faktiskt är kul/intressant. Man väljer inte diskmedel och jämför vilken som passar bäst ihop med byxorna, ska man välja nåt är det väl man får minst huvudvärk av?

Såg en artikel där man jämförde och betygsatte diskmedel i Aftonbladet (läs kanske: Expressen) - Stackars journalist säger jag bara. Han måste ju grovjobba först för att sedan kunna göra sitt jobb. Jag har en gissning att det gick till så här: Aftonbladet...eller Expressen...skulle ha en stor företagsfest med middag och allt som hör till, och vilket bättre sätt att slänga in en newbie i hetluften än att låta honom göra rent dagen efter? En recension på diskmedel är ett alibi för att han ska göra deras skitgöra och samtidigt ska det se ut som att han får en "intressant" uppgift.

Ja, jag bloggar om diskmedel...för den dagen jag börjar skriva om allt jag gör, och lever mitt liv genom tangentbordet, då har det gått för långt. Håll till godo :)

Det är dags att ta farväl av en gammal vän. Han gjorde inte särskilt mycket väsen av sig och låg ner större delen av dagarna. Mycket pga att benen är trasiga. Min hyresvärd sa att han skulle hålla utkik om pingst kyrkan har loppis för att hitta en identisk. Är inte riktigt pepp på en 1700-tals relik av samma slag, men det var nåt särskilt med den där stolen måste jag säga...



Ska köra lite home improvement den här veckan. Fixa gardiner, nya dukar och sånt skit. Det är dags för en liten uppdatering känner jag!

Kom på två idéer om filmer som jag vill göra. Här följer en liten presentation:

Brothers Without Arms

Den handlar om den armlöse boxaren Jens. Och i inledningen av filmen vill jag att det ska stå "baserad på en sann händelse som jag själv har kommit på." Jens växer upp i ett slumkvarter i Belfast som är så tufft att t.o.m. hundarna har skottsäkra västar på sig. Jens får en tuff uppväxt, då fadern är gravt alkoholiserad (spelad av Nick Nolte, det säger sig självt) och modern misshandlar honom både verbalt och fysiskt med en kavle. Den rollen känns nästan skräddarsydd för Nick Nolte också i och för sig - men det är fel kön där så vi tar valfri skådis från tv-serien "Kvinnofängelset" istället. Jens förlorade båda sina armar som sexåring i en tragisk pingis olycka. Då spelad av den fula ungen från "Two And A Half Men". Men Jens är ingen vanlig kille. Han vägrar låta sitt handikapp stå i vägen för sina drömmar. Han överkommer sitt handikapp och börjar spela tennis på elitnivå. Det är en enorm prestation att anses som en av landets största talanger som handikappad 14-åring. Tenniskarrären blir dock inte långvarig. Han tar upp boxning istället och i den här filmen får vi följa den långa vägen som armlös sexåring tills att han blir  världsmästare i tungvikt, tar nobelpriset, gifter sig och skaffar barn, skriver en bok om sitt liv, blir gammal och dör i en tragisk tvättstuge olycka. Ska inte nämna något mer för jag vill inte avslöja något. Just ja, han ska spelas av Sean Connery som gammal. Och av Christian Bale under medelåldern. Bale är en metodskådis som verkligen går in i sina roller, se bara på The Machinist där han gick ner en jävla massa i vikt. Inför den här filmen amputerar han sina armar för att bli mer trovärdig i rollen.

Regi står Clint Eastwood för som vill rätta till misstaget med "Million Dollar Baby" och göra en bra boxningsfilm.

Jag tippar att den kommer att bli oscarsnominerad för "Bästa film", "Bästa manliga biroll, Peter Stormare som coachen utan huvud" och för "Bästa handikapp".



En scen ur filmen där coachen spelad av Peter Stormare berättar om sin barndom. Ett sentimentalt ögonblick som kommer att lämna få ögon torra.

Tetris - The Movie

Den senaste i raden av spel som blir förvandlade till film. Vi har redan Tomb Raider, Mortal Kombat, Resident Evil o.s.v...listan kan göras lång. Nu är det dags för att damma av klassikern Tetris som skapat frustration i otaliga generationer. Filmen kommer, precis som spelet, inte handla om ett skit. Manuset är ett tomt A4-papper. Men styrkan ligger i underhållningsvärdet, där specialeffekterna får stort utrymme. Vi ser Tom Cruise som kloss och Daniel Craig som rektangel med en fot som passar ihop med Eva Longoria som rektangel med arm. Det är en hårdkokt actionrulle som handlar om olika former som försöker att passa in. En liten metafor om utanförskap. Regi överlåter jag till Quen Tarantino som är en mästare på rappa dialoger och att få ut det bästa av sina skådespelare.

Även denna film kommer att få några nomineringar på oscarsgalan. Bl.a för "Bästa manus", "bästa kvinnliga biroll, Calista Flockhart som rektangel", "Bästa specialeffekter" och  "bästa kloss".



En scen ur filmen.

Clemme kommer på besök idag och ska slagga hos mig. Så här räknar jag med att min lägenhet kommer att se ut på söndag. Själva essensen i röran består av godispapper, juicepaket och kvarlevor av Billy's pan pizzor.



Skämt åsido. Jag ser fram emot att träffa honom - och vi ska ha en jävligt kul helg! Nu är Anders Bagge här på jobbet och hälsar på så nu ska jag försöka se upptagen ut. På återseende!

Nu är jag hemkommen från huvudstaden, en legendarisk upplevelse rikare. Har inte orkat blogga om resan tidigare, men efter en massa påtryckningar av bl.a Bagarn så är det dags nu. Glöm att jag skrev "en massa" och glöm att jag skrev "bl.a". Var på AC/DC med farsan och fem andra gubbar. Lite bortkommen var man ju i gänget, som en pusselbit med fel passform. När de hytta mot varann med armbågarna och skrattade gott till buskisskämt som inte ens skulle platsa i Åsa-Nisse eller diskuterade typ top 3 motoroljor eller sexigaste tändstiften - då visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Men det var jävligt roligt ändå, särskilt med tanke på att jag sällan umgås med farsan annars.

Vi åkte buss ner med en hel del andra människor som också skulle se AC/DC och bo på samma hotell som oss. Vi hade köpt en paketresa med konsertbiljetter, bussresa och hotell. Det var ett jävla drag på bussen. De spelade live dvds med bandet så det var allsång och öldrickning under hela färden. Onödig info 1# Vi hade hotell i kungens kurva, eller kungens kurvor som Robban trodde att det hette. Sen när har kungen haft kurvor egentligen? Pilatesövningarna kanske har haft sin inverkan, trots allt.

Vi hann knappt landa på hotellet innan vi skulle börja göra oss i ordning för att åka iväg till globen. Bussen gick så tidigt dit så vi tog en taxi istället. Väl på plats köpte vi t-shirts och försökte samla ihop gänget. Sedan satte vi oss på våra platser som var ganska långt åt helvete upp på läktaren och såg förbandet The Answer. Dom var riktigt bra! Onödig info #2 Påminde mig om Deep Purple litegranna. Och Zeppelin.

Vad jag tyckte om AC/DC-spelningen kan ni läsa om under bilden.

Efter spelningen så tog vi en limo, som stod och bara väntade ungefär ett diskuskast ifrån globen. Det var ett grymt sätt att fortsätta kvällen på. Inget man gör när man ska på statoil och köpa mjölk precis, men det var ett speciellt tillfälle. Hade aldrig åkt limo tidigare så det var en upplevelse att minnas! Vi skålade med skumpa och de spelade AC/DC i bilen också. Jag var stekare för en kväll. I 45 min satt Robban och raljerade om hur fint det skulle sitta med ett glas ramlösa för Uffe. Någon slags fetisch för kolsyrat vatten verkade han ha. Vi gick på en pub som hette Gröna Jägaren en sväng, men den gav utslag kod röd på sunkskalan. Så vi gick till en liten jazzpub istället och drack irish coffee. Det komiska var dock att vi kom på efter vi gått nästan ett kvarter att vi glömt Robban kvar på Gröna Jägaren. Han hade stått där och beställt in vischyvatten och märkte inte alls när vi gick. Komiskt.

Nu börjar orken tryta, så jag hänvisar er till att scrolla nedåt istället.




Bäst: Let There Be Rock, Hells Bells, Thunderstruck, You Shook Me All Night Long, Whole Lotta Rosie. En Angus Young i toppform. Den mannen personifierar rock n' roll, även om han får Frodo att framstå som en NBA-spelare.
Sämst: Publiken på läktaren. Visst, det är sittplatser, men det var inte Les Mirables eller Disney På Is på scenen utan AC jävla DC. Att sitta helt blixstilla en hel AC/DC konsert, det är vad jag kallar en bragd. Saknade några låtar också, som t.ex Jailbreak, Riff Raff, If You Want Blood och It's A Long Way To The Top. Menmen, man kan inte få allt!
Betyg: 4/5 (hade garanterat fått 5 om jag haft ståplats)

Idag så har jag fått svar på vad som är fel med min vinylspelare. Det är inget fel på den. Men däremot så fick jag reda på varför min förstärkare inte funkar. Den funkar alldeles utmärkt. Det är högtalarna som inte funkar! De är i trotsåldern och vägrar samarbeta med resten av ljudanläggningen. Störigt! Jag ska åtgärda det inom en snar framtid, men tills dess så får jag lyssna igenom min samling av LP-plattor med mina Koss-hörlurar. (som får mig att se ut som Musse Pigg med hockeyfrilla)

De har en räckvidd på typ 1 m, så jag drog fåtöljen intill skivspelaren, satte på lite kaffe och valde ut lite skivor. Sedan satt jag och drömde mig bort medans allt från Alice Cooper till Dokken strömmade ur lurarna. Det är nåt magiskt med vinyl som är svårt att förklara. Det spöar skiten ur CD, som också är bra, men det låter lite mer instängt och plastigt. Det är lite som att jämföra Muhammed Ali när han var som bäst med en alkis som slåss mot en säkerhetsvakt för att han försöker komma in på systemet efter stängningstid. Ett tappert försök, visst, men han når inte hela vägen fram.

Jag älskar knastret från vinylen och det låter mer levande. Och jag tycker det är lite speciellt att man lyssnar på musiken under samma förhållanden som de gjorde förr i tiden när musiken var som allra bäst, dvs under 70- och 80-talet.

Jag funderade lite på hur vinylskivor kom till egentligen. Och enligt myten så kom de ju med storken. Men för att stilla min nyfikenhet och få svar på mina funderingar så var det dags att vända mig till min goda vän Wikipedia. Han vet det mesta. Dessvärre så hade min nemesis Tele2 annat att säga till om. Två timmars laddningstid senare gav jag upp. Därför så ni får nöja er med en hypotetisk konversation mellan skaparen av  vinylskivaren och hans hustru.

Låt oss kalla mannen Sony och kvinnan Chair.

Chair - Hej älskling! Hur var det på jobbet idag? Det blir fiskpinnar idag till middag. Jag uppfann det nyss.
Sony - Det var en stor dag. Jag har en idé som kommer att vända upp och ned på allt vi vet om dagens teknologi. Ett nytt format. Som vi kan spela musik på. Är du redo? Håll i vevstolen. Jo det är en frisbee som börjar spela musik när man repar den med en nål! Musiken kommer att vara fördelad på vardera sida av frisbeen. Jag tänkte kalla dem G och T-sida!
Chair - Låter det inte bättre med A- och B-sida?
Sony - Jaja, det är inte poängen. Poängen är att vi kommer bli ekonomiskt oberoende om jag lyckas. Hundratals med pengar. Då kan vi köpa allt vi någonsin har velat köpa men aldrig haft råd med. T.ex frimärken. Och så kan vi se Helan & Halvan på biografen dessutom!
Chair - Fantastiskt! *High five*, men älskling, är det inte lättare att ha alla låtar på samma sida då?
Sony - Det har jag redan tänkt på. Du vet att det alltid pratas om att vi amerikaner får för lite motion?
Chair - Du är så vis. Det är därför jag gifte mig med dig. Det och för att få stanna kvar i landet.
Sony - Jag har en annan idé också. En tv-serie om badvakter. Tänk dig håriga bringor och storbystade brudar i bikini. Men det lägger jag på is tills vidare.

...and the rest is history.

Appropå resan. Vi hade det trevligt i Åre, men det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Föräldrarna hade tagit med sig stereon hem av misstag så vi fick spela skivorna på dvd-spelaren där ljudet var helt fucked. Lät som ett gäng med humlor hade en death match med ett gäng getingar. Typ som filmen 300 fast med missfoster med vingar istället. Anders blev sjuk också. Jag var sjukt bakis två av dagarna och det blev en hel del dötid för mig när jag kunde kunde åka skidor. Jag fick agera husmor istället. Jag städade, tog powernaps i omgångar, lyssnade på musik och gjorde i ordning varm o'boy med minttu till grabbarna efter en lång dag ut i snön. Sedan så bastade vi lite, drack öl, hade roligt, bastade och drack öl. Såna saker. Mycket skratt, mycket varmt. Fler än en öl vill jag lova.

Senare på kvällen åkte vill björnen för att förfesta med Clemme och hans rumskamrater. Det var nog den sunkigaste förfest jag har varit på. I alla fall som jag kan komma på just nu. Blev ett svart bälte i karatefylla för min del också. Jag tog några shots för mycket som förde mig rakt in i dimman. Enligt uppgifter så var jag inne på krogen i ca 15 min, tog taxi hem till tegefjäll, välte omkull våningssängen och somnade. Jag sa det i Åre och jag säger det nu igen. Shots är fan överskattat. Att dricka shots är som att spela rysk roulette. Antingen klarar du dig undan med ett dumt flin på läpparna eller så sätter du ett skott i pannan så att din hjärna målar en picasso på väggen. Det sistnämnda hände mig, i stort sett.

Jag orkar inte gå igenom de senaste dagarnas händelseförlopp i närmare detalj, för det har Wille redan gjort på sin blogg: http://www.hockeyfrizz.blogg.se

Jag filmade när vi sprang ut i snön och betedde oss som ett gäng karaktärer hämtade ur "Gökboet". Klippen kommer att läggas upp på YouTube inom en snart framtid. Och den här gången ska jag låta bli att nämna Bryan Adams. Nu sitter du säkert som ett frågetecken, men jag ska förklara vad jag menar. Nu på en gång? Okej okej, lugna dig lite. Jo det är så att jag försökte lägga upp ett klipp från min mobil förut där Nordness och Tommy dansar tryckare till  "Everything I Do" med Bryan Adams. Tydligen så blev den "Internationella Bryan Adams-föreningen" upprörda över att jag använt hans namn utan tillåtelse. Buhu.

Appropå hej då. Hej då.

Fyfan för att vara 70 år säger jag bara. Det är vad jag är idag, jag är tant P. Är sjuk och hostar oftare än jag blinkar och min fot har inte blivit bättre. En kort bakgrundshistoria om foten: Jag hade bråttom till något som jag inte kommer ihåg och då slog jag i foten ashårt i en vass kant så att jag tappade andan och formade de värsta svordomarna jag kunde komma på med läpparna. Jag sa dem aldrig högt för att det var barn närvarande. Foten svällde upp och gör ont som fan. Kanske har en spricka i den eller nåt.

Så nu går jag omkring och hostar och haltar, som en gammal kärring som skyndar sig till en mellandagsrea på apoteket. Idag när jag skulle skynda mig ner till bussen så började jag springa snabbare och snabbare och jag kände inte alls av någon smärta i foten. Jag log som en psykopat och kände mig som Forest Gump när han sprang så att skenorna lossnade. Ingen skenor lossnade för min del, utan det började helt plötsligt göra jävligt ont igen.

Om min fot har läkt och min förkylning går över så är det tänkt att vi ska åka till Åre vecka 7 och hälsa på Clemme - och göra skidbackarna osäkra. Ska bli intressant och se om jag fortfarande kan åka skidor. Sist jag åkte så dominerade jag i barnbacken. Då kunde jag åka under rockringarna i hoppen utan att ducka (!) - men det var på den tiden man sätt bänkad med en godispåse framför "Småstjärnorna" varje fredagskväll. Tiderna förändras. Det är upp till bevis för P.

(Ni får stå ut med att jag ibland kan prata om mig själv i tredje person som Tarzan)

Nä nu är "måttet rågat", som Per Ledin sa. Jag har sålt min själ till djävulen. I det här fallet i skepnad av ett får som kan tala. Jag snackar om Tele2 och deras mobila bredband som de gör reklam för. I och med att de inte har grävt för bredband där jag bor så tyckte jag att det var en bra lösning. Erbjudandet var kanon: Man får surfa gratis till första april, modemet var gratis och även frakten slapp man betala. Jag förstod att det var nåt lurt, för när ett erbjudande är för bra för att vara sant så finns det oftast en baksida. Baksidan i det här fallet är att skiten är ungefär lika effektivt som simlektioner i en helikopter.

Jag funderar på att koppla in modemet i brödrosten istället för det kan omöjligt gå mer långsamt än vad det gör nu. Då skulle jag åtminstone bli mätt medans jag surfar.

Jag har försökt att ladda ner iTunes i två dagar nu och det är fortfarande inte klart (!) - Idag när den började närma sig 90% så blev det, självklart, ett strömavbrott. Och nerladdningen gick inte att återuppta. Det är ungefär som att Gud inte vill att jag ska kunna organisera mina låtlistor.

Nu befinner sig säkert fåret på franska kusten nånstans på en lyxyacht med mina och tusentals andra konsumenters pengar och gottar sig. Ikväll ska jag äta lammkotlett till middag och låtsas att det är Tele2 fåret som ligger på tallriken, bara för att jävlas. *Skrattar högt och elakt för mig själv*




Obs! Bilden är ett realistiskt montage.

Fan, jag glömde att det är röd dag idag! Jag hade laddat upp med mat och mirakelmjöl för att gå och gymma, men när jag kom dit så var det stängt och då kom jag på att det var en förbannad röd dag. Varför firar vi trettondagsafton egentligen? Firar vi att stan stänger tidigare eller? Jag hade ingen mobil med mig och ingen människa i sikte att fråga om tiden så jag gick ner och ställde mig på busshållsplatsen för att åka hem igen. Jag stog där ett bra tag, men till slut kom det fler och fler och joinade mig i kylan. Det komiska var att de inte brydde sig om att kolla när bussen gick för att jag stog där och då antog dom väl att den skulle komma strax. det slutade upp med att vi stog där i typ 20 min och huttrade i kör.

Sedan började en kärring småsnacka med mig, det började oskyldigt och småsnackigt (är det ens ett ord?), men sedan började de bli smått obehagligt. hon började fråga mig vart jag jobbar och vad jag brukar göra på fritiden t.ex.
Lite fööör personligt för att vara kallprat på en busshållsplats två främlingar emellan. Det verkade nästan som att den här damen hade siktet inställt på lammkött och såg en chans att sätta sina rynkiga klor i mig? En timme tidigare hade jag svurit och hyttat näven i luften efter bussen för att den gick tidigare än utsatt tid, men nu ville jag ge det stora gula åbäket med fyra hjul en bamsekram. Den räddade mig i grevens tid. Precis innan nådastöten.

Jag har prövat att ha busskortet på olika ställen när jag ska åka nånstans. Idag blev det armbågen. Jag har en utmaning till er: Den som sätter busskortet mellan benen och pressar skrevet mot kortläsaren när den ska åka buss - den personen bjuder jag på minst en öl på krogen nästa gång. Nu ska jag ta en iskall dusch och låta vattnet skölja bort obehaget. Kanske kommer med en uppdatering lite senare. Jag har tagit med usb-sladden till mobilen så jag ska lägga upp lite bilder och filmklipp. som eventuellt hamnar här.

Blä! Vad uttråkad jag är. Är på jobbet nu och degar, men det ringer så lite och det finns inget att göra. Jag har kollat varenda sida på internet, minst 2 ggr dessutom! Snart lär jag sitta på blondinbellas blogg också och läsa om vilken minkpäls som passar bäst ihop med leggings och om vilken enorm ångest hon upplevde när hon upptäckte att hon hade druckit en kaffe latte som innehöll hela 50 kalorier (!).

Tacka vet jag att sluta, vilket jag gör om ett litet tag. Har ni några sidor att tipsa om som man kan roa sig med på jobbet?

Nu har jag äntligen skaffat internet! Det ska jag fira med att...sitta på internet.

Jag har haft kommunikationsproblem de senaste dagarna...Mitt sim-kort har lagt av...återigen. Känns som att jag byter SIM-kort lika ofta som andra byter underkläder. Jag har ingen fast telefon heller, så jag har inte kunnat ringa någonting. Att skicka röksignaler känns lite förlegat också.

Ännu jobbigare var det att komma i tid till jobbet då jag inte hade någon möjlighet att få väckning.

Gjorde då som indianerna när jag skulle upp tidigt. Jag hällde i mig en jävla massa mängder vatten precis innan jag la mig. Började 09.00 på morgonen och jag vaknade vid 08.00. Då var jag pissnödig som fan, men det funkade ju!

Det var likadant dagen därpå, men då kom jag på att det går att ställa in tvn på väckning också. Att jag inte tänkte på det först! Jag har beställt mobilt bredband också så då kan jag äntligen kommunicera med människor. Och ett nytt SIM-kort är på väg.

Snart slutar jag och då är jag ledig fram tills helgen. Så då ska vi gå en sväng på stan och sedan smida lite planer för onsdagen. Det har dykt upp ännu ett alternativ. Fest hos en kompis till Tommy - men då är det problemet att vi vet inte hur många eller vilka som får komma. Det känns som att vi är ett gäng mexikanska flyktingar som försöker att rymma ur landet. Vissa tar sig över muren medans andra fastnar i taggtråden och dör.

Lär antagligen inte blogga imorrn så jag får ta och önska er alla ett gott nytt år!!!